Jag gör något annat!

Nyss hemkomna så sa jag till Lejonungen ”Kom så går vi och sätter på dig pyjamasen”

Svaret blev: ”Mamma, jag är upptagen. Du får göra något annat”

Whops!!!!

Nästan blöjfri, peppar peppar

Lejonungen har de sista veckorna haft en helt torr blöja på morgonen och jag har funderat på om det kanske är dags att sluta med nattblöjan också. Förra veckan när han var i Hälsingland gjorde mormor slag i saken och han sov 3 nätter utan blöja! Sen kom han hem och ville absolut ha blöja i 2 nätter (som var helt torra), och sen har han sovit ett par nätter utan. Inga olyckor ännu!

Ikväll när han har feber satte jag dock på honom en blöja, tänkte att det vore ju jättejobbigt för honom om det skulle ske en olycka och han dessutom är sjuk och behöver all sömn han kan få.

Tänk att min lilla Lejonunge har blivit så stor!!!!

Ynklig.. ynkliga

Jag smet lite tidigare från jobbet idag, måndagar är ju Lejonungens längsta dag på dag förskolan så det passade bra. Kom fram och såg inte Lejonungen någonstans, frågade efter honom och då pekade en pedagog in i kapprummet och sa ”han är arg på något”. Gick in och Lejonungen kommer hulkande fram till mig ”Mammma, jajajajag fffryyyyyser”. Det är så nära att det brister totalt för honom men han nöjer sig när han får sitta och kramas lite. En pedagog från hans avdelning kom och berättade att han inte velat tala om vad det var för fel men till slut hade han sagt att han frös och då fick han sitta där inne en stund.

På vägen hem när han sitter i bilbarnstolen i baksätet så säger han med ynklig röst ”mamma, jag längtar efter att krama dig” . Halledudane, mitt lilla hjärta. När vi kom hem ville han ha varm choklad, tjocka strumpor, filt och titta på barn-TV. Middagen vägrade han och kl 18.30 sov han i soffan. Han vaknade en timme senare, tempen visade på 39 grader, fick en ipren, välling och nu sover han igen.

Imorgon blir det VAB och för en gångs skull känns det helt ok eftersom jag också är halvrisig med ont i halsen, huvudvärk och snuva.

Miss i uppfostran… skall åtgärdas asap!

Igår var det trevlig mors dags picknick med Femmis. Vi träffades en massa mammor och barn i Aspuddsparken (det kan ha varit en och annan funderare/försökare där också). Stockholm bjöd på fantastiskt väder och stämningen var på topp. Som vanligt när det är Femmis-träffar så har i alla fall jag stora förväntningar på att få prata och umgås med tjejer/kvinnor som är i samma situation som jag. Ofta så slutar det med att man står vid någon klätterställning/rutchkana och tycker att ”alla andra” får sitta ner och prata. Grejen är att jag tror de flesta upplever precis samma sak Den här gången funkade det dock bra, jag kände att jag fick pratbehovet tillgodosett. Lejonungen är en tuff och social liten kille som var assistent vid fiskdammen och som sedan knallade iväg (ganska långt) och lekte med en familj (inte femmis). Eftersom jag såg honom så var jag lugn och mycket riktigt efter en bra stund så kommer han tillbaka till oss.

Sen gick allt så fort och helt plötsligt var han borta! Jag sökte av området och kände mig lugn, han var inte på hela gräsmattan, inte i stora klätterställningen, hade han gått upp till djuren, nej inte där heller, inte i någon av de inhägnade parkerna, tillbaka till gräsmattan, klätterställningen, skogen, djuren, golfbanan, paniken börjar komma, ingen Lejonunge, nu var vi 4-5 stycken som letade, jag känner hur ångesten växer men försöker bibehålla lugnet, tankarna går till lilla Madeleine som försvann i Portugal, har någon tagit Lejonungen? Var är han? Jag märker att de andra som letar också börjar bli nervösa, någon pratar om att ringa polisen, själv vet jag inte vad jag ska ta mig till utan springer runt som en yr höna och plötsligt händer det: en mamma ropar ”Lejonmamman, här är han”!!! Han hade helt enkelt gått till en av de inhängnade små ”lekhagarna” och där roade han sig precis som vanligt och förstod inte alls vad det var för uppståndelse.

I efterhand så förstår jag ju att han gjorde som han brukade, gick dit han ville gå och skulle nog ha kommit tillbaka ganska snart om jag inte hittat honom innan dess. Den stora missen är förstås min, jag måste ju lära honom att man måste säga till om man går någonstans!!!! Det kan inte vara okey att gå iväg bara för att mamma råkar se det och sen inte okey när mamma tittar bort ett ögonblick! Detta måste omedelibums rättas till och det är mitt ansvar förstås!

Mors dag!

Fina Lejonungen sov så sött imorse så jag kunde smyga ut ur sovrummet vid 9.30, lägga mig på soffan och titta lite på morgon TV innan en sömndrucken Lejonunge stapplade ut kl 9.45 och krävde barn-TV

På promenaden till en kompis plockade Lejonungen maskrosor (han kallar dem tussilago) och gav till mig ”för du tycker så mycket om blommor mamma” och ”idag är det mammornas dag” Vi fikade på jordgubbar, vattenmelon och kanellängd, mumsigt! På hemvägen gick vi in på ICA Globen och Lejonungen köpte rosor åt mig! Sen satt han i vagnen och sjöng ”ja må hon leva” sista biten hem, ska det firas så ska det!

Lunchen blev middag och vi åt en riktig sommarmåltid tillsammans med mormor på balkongen. Matjésill, färskpotatis, köttbullar, ägg mm. Lejonungen ville absolut ha ”fisken” tog en tugga och sa mmmmmm. Efter en stund tog han en tugga till men sen kröp det fram, ”det var inte så gott”.

En fin dag har vi haft. Den bästa presenten är att jag får vara din mamma!

Finkultur

Återigen var det dags för Lejonfamiljen att sätta på sig klänning/skjorta och gå och lyssna på lite finkultur. Lillebrors avslutningskonsert stod på programmet. Stolt som jag är så upprepar jag att han ju faktiskt ska börja på Operahögskolan i Köpenhamn i höst! Nu var det dock utbildningen på Kulturamas Operastudio som avslutas med konsert i dagarna fyra. Jag tänker som så att om nu Lejonungens morbror ska bli operasångare så måste ju Lejonungen skolas i i operavärlden och då är det lika bra att ta med honom   

Det är dock jobbigt att sitta stilla och vara alldeles tyst när man är 3 år. Klubba hjälpte definitivt inte, russin hjälpte en stund, nappen likaså men stora delar av första akten tillbringade vi utanför salongen. Efter första akten  (första operan) var det applådtack och morbrors flickvän hade gjort sitt. Lejonungen fick då följa med upp på scenen och lämna blomman från oss till henne. Han var gudomligt söt när han gjorde det och jag var såå stolt!

I opera nummer 2 var morbror med (spelade en hemsk roll som general i ett fängelse) och Lejonungen var lite mer tålmodig (trött?) och vi såg nästan alltihop. Det kan också ha varit så att han väntade på att få springa upp och lämna blommor till honom också vilket han återigen gjorde med bravur!

Om det går bra för morbror och han om några år börjar sjunga på de stora operascenerna så ska nog Lejonungen vara fullärd och kunna följa med!!!

 

Hemma igen <3

Nu äntligen så är han hemma i kulan igen! Resan hem hade gått finemang, ett fikastopp på 35 mil. Tänk vad en DVD kan göra!!! Åkte till mormor för att hämta Lejonungen efter jobbet, han låg i badet, gav mig en puss men var sedan mest upptagen av att spruta vatten på mig Tittade på alla kort som mormor hade tagit och Lejonungen har verkligen fått vara med om en massa roligt!

• Ridit på 3 olika hästar
• Åkt moppe
• Gått ut med schäferhunden Inka flera gånger om dagen
• Blivit jagad av en tupp (och räddats av Kajsa)
• Kastat boll till rottweilern Kajsa
• Åkt stor traktor
• Åkt långtradare
• Klippt gräset i över en timme med gräsklippar-traktor (och gammelmoster)
• Varit på kalas
• Hoppat studsmatta med sysslingarna

Han pratar redan om nästa gång vi ska åka till gammelmoster men då ska visst jag följa med

Nu ligger han och sover i min säng och jag ska alldeles snart krypa ner och gosa med honom!