Med ett barns ögon

På väg hem, jag stressar som vanligt. Lejonungen hoppar av cykeln och springer fram till ett träd.
Jag hör mig själv tjata ”men kom nu då Lejonungen, vi ska hem nu” . Responsen är noll, han säger något och jag lyssnar inte. Fullt fokuserad på att vi ska hem. Han upprepar och ett av orden tränger igenom min stress ”fågelungar”
Han har sett en fågel flyga in i en skreva i trädet, blivit nyfiken och därinne finns tre små fågelungar som gapar efter mat och en tigrinna till fågelmamma som väser åt oss.

Vi tittar några gånger men sen lämnar vi dem. Vi är lika förundrade båda två, tänk vilken tur att Lejonungen såg fågelmamman. Det är nog bara vi i hela världen som vet var de bor, den lilla fågelfamiljen ❤

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Med ett barns ögon

  1. mattilainen skriver:

    Åh ❤ Vi hade också en promenad hem med fynd gör att jag silade tjatet. Vi hittade "världens minsta snigel" ett par gånger om 😉 Men 1 timma och 15 minuter tog det att gå hem från förskolan. :-/ japp, stressad blir man.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s